Jobbiga tider

Den senaste tiden har varit lite jobbig. Förförra helgen deppade min sambo ner sig totalt och låg bara på soffan. Det gick knappt att prata med honom. Jäkligt jobbigt! Jag visste inte vad jag skulle göra, då jag inte är så van vid att han deppar ner sig så. Dessutom renoverar han badrummet just nu (sedan ett par månader tillbaka...), så det gjorde ju att jag kände mig ännu mer stressad över situationen. På måndagen pratade han med sina föräldrar om hur han mådde, och de beslutade att köra ner från Falun till Malmö för att hjälpa oss med renoveringen. Vilka underbara svärföräldrar jag har! Så hela förra veckan var min svärfar här och kaklade hela badrummet, så nu är det inte så mycket kvar att fixa. Tack och lov verkar min sambo må bättre nu och han har fått mer energi igen.

Usch ja, det är så många jobbiga känslor i och med vår barnlöshet. Jag har haft lättare för att hantera situationen. Kanske för att jag är öppen av mig och hela tiden pratar av mig med alla möjliga, eller för att jag var inställd på att det inte skulle bli lätt redan från början. Jag vet inte...I vilket fall som helst så mår jag inte så dåligt; inte lika dåligt som min sambo. Nu har han fått en tid hos kuratorn, så jag hoppas att det ska hjälpa. Vi måste komma i balans igen och må bra; både som par och som enskilda individer. Annars vet jag inte hur det kommer sluta...